Lästips: Herman Hoppe – The drive for world government

The drive for world government

Finanskrisens efterverkningar

Nej, staten har inget ansvar att “rädda” kapitalet och bankerna. Det är det som är poängen med privata banker – att de står och faller på egna ben. Det finns en ekonomisk ursynd i dagens finanskris som går att spåra redan till Federal Reserves tillkomst. Efter 9/11 kunde bankerna låna pengar från Federal Reserve till 1% och låna ut till 4% vilket skapade en kreditexpansion. Nu går staten in och “räddar” miljardärerna vilket i framtiden kommer att leda till att man kommer att höra följande argument: Om staten räddar miljardärerna och bankerna, varför skall den då inte rädda dem som inga pengar har? Om det är något finanskrisen lämnar efter sig, är det en större stat med fler regleringar, fler lagar, fler människor beroende av “systemet” och mindre frihet/ ansvar i allmänhet.

Varför bör vi överhuvudtaget rädda bankerna? Finns det inga “moderna” lösningar på in och utlåning? Varför måste vi klamra oss fast vid ett system som uppstod i italienska hamnstäder under medeltiden? Kan inte långivare och låntagare mötas på nya forum och via nya typer av avtalsförhållanden. I en fri ekonomi skulle allt vara möjligt. Normalt brukar libertarianer beskyllas för att försvara “de rika”. I dessa dagar har motsatsen bevisats – vi försvarar de fattigas pengar och inkomster från storkapitalets utsvävningar och statens klåfingrighet.

Moderna lösningar, traditionella värderingar

Klassisk liberalism och libertarianism är samma sak. Den klassiska liberalismen är den ideologi jag bekämpat under hela mitt vuxna liv och försökt angripa teoretiskt . Anledningen till denna kamp var mitt värnande av den organiska kultur och traditionella människotyp som byggde de större civilisationerna. Jag frågade mig hur Hellas, Rom, Indien, Persien och Bysans blev till och sökte se gemensamma drag och tendenser bakom dessa civilisationer. Jag fann bl.a. att de alla hade andligheten som kärna i sin kultur, dygdetik istället för utilitarism (vilken Hegel med rätta kallade upplysningens etik) och att de alla förenades kring en uppfattning om att människan var underordnad högre makter vilka hon själv inte kunde betvinga. Den moderna eran, som isåfall börjar redan under senmedeltiden då man gick ifrån en kvalitativ livssyn till en kvantitativ, framsod som ond och livsfientlig. Jag såg tidigt att den inte kunde föra människan till en högre kulturell nivå, endast parasitera på de värden, traditioner och institutioner som överlevt från de tidigare civilisationerna. 

-

 

 

Dessa idéer förde mig till en traditionalistisk syn på religion och kultur och till en fascistisk åskådning vad gäller stat och politik. Idag har jag övergett den senare åskådningen men bevarat den förra. Jag har gått till den andra sidan av det politiska spektrat i det att jag idag ser många fördelar med den politiska moderniteten och liberalismen. Detta är delvis en konsekvens av mina historiska och filosofiska studier. En annan orsak är personlig och rör personliga erfarenheter. För att göra en lång historia kort är det inte staten som är bärare av kulturen och religionen utan människorna i deras lokala gemenskaper. Under historien har det tvärtom oftast varit staten som agerat i motsättning till de värden och traditioner som vi normalt förknippar med högkultur och andlighet. Caesaropapismen var en börda för den religion jag ser som mest sann, den ortodoxa kristendomen. Den athenska stadsstaden dömde Sokrates att tömma giftbägaren. Feodalfurstarna förslavade bönderna och gjorde dem till trälar. Romarriket såg Caligula och Nero som halvgudar då de i själva verket var korrumperade tyranner. Det är inte dessa och deras likar som gör civilisationen, utan de fria människorna som agerar rättfärdigt trots staten och dess representanter. Detta förhållande blir än mer tydligt då man kommer in i den moderna eran. Ingens statsman under 1900-talet hade förutsättningar att via politiken kunna “rädda kulturen”. Tvärtom bidrog även de välmenande politikerna till att kulturen hamnade i ett än sämre utgångsläge. Visst - i bästa fall lyckades en del konservera de mest ytliga dragen i den traditionella kulturen, men till sist var även dessa stater tvingade att bli som alla andra. 

 

- 

Andligt och moraliskt innebär modernismen något än mer primitivt än de mest negativa drag vi förknippar med de förkristna naturreligionerna. Detta eftersom moderniteten essentiellt är en förnekelse av andlighet. Den moderna människan vill vara något helt annorlunda än de människor som fanns tidigare, just därför kallar hon sig själv ”modern”. Hon föraktar principiellt det som den traditionella människan uppfattade vara högre än henne själv. Den moderna människan är värre helt enkelt eftersom hon värderar allt utifrån sig själv. 

 

- 

Ett misstag många gör (och som jag själv gjorde) är att se liberalismens rättvisefilosofi och idéer om non-aggression och en minimal stat som en del av problemet. Problemet är istället vad jag tidigare kallat “förnekandets fas” i syntes med en ny kult av staten i namnet av demokrati. Förnekandets fas innebär att modernitetens essens vilar på en negation av det transcendenta och gudomliga. Moderniteten förnekar det som var de tidigare civilisationernas hjärta, samtidigt som den vill skapa något stort av det mänskliga. Detta leder till en radikal metafysik som står i motsatsförhållande till de traditionella civilisationerna. De förra ville att människan, naturen och hennes arbete skulle anpassa sig till och ära Gud eller tillvarons gudomliga aspekter. Den senare vill tvärtom att Gud, religionerna och naturen skall anpassa sig till människan. Därför menar många idag att det är bra att vara “religiös” sålänge man får ut något av det. Och om de traditionella religionerna innehåller en moral och en livssyn som begränsar den moderna människans “intressen i livet här och nu” skall de således anpassa sig till hennes önskningar här och nu. I de traditionella kulturerna var det tvärtom då man såg det gudomliga som något högre än människan och dygderna som ett medel att nå till ett mer fullkomligt stadium. I moderniteten är det naturen som skall tjäna människan via teknologin -ett annat ord för en radikal metafysik där naturen blir föremål för människans vilja till makt, erövring, manipulation och kontroll. Parallellt med detta utvecklas den moderna staten och demokratin till ett religionssurrogat där människorna tillber ett politiskt system (demokratin) med en dogmatik som vi känner under namnet “politisk korrekthet”, d.v.s. kulturmarxism. Dagens utveckling mot överstatlighet rättfärdigas mot bakgrund av kulten av staten och det politiska systemet. Den moderna politiken förvandlas till teknologi och social ingenjörskonst där människan uppfattas som ett medel för förändring. Det är denna stat (med tendens mot överstatlighet) jag kallar “systemet”. ”Systemet” är i sig destruktivt på människans liv och autenticitet. Oavsett vilken ideologi som dominerar, den må t.om. kalla sig humanitär och liberal, verkar systemet genom tvång och hot om tvång. Och den gillar det. Dagens politiker har i många avseenden långt större makt än gårdagens tyranner. Den vet om detta och drar sig inte för att bedriva ”total propaganda” och ”total ockupation” av människors tänkande och livsrum. Det är insikten om “systemets” natur som har gjort mig till libertarian.  Jag ser inte endast libertarianismen och min traditionella livssyn som kompatibla, jag ser dem som varandras förutsättningar. Varför? Därför att:

 

 

- 

1) Det var trots och inte tackvare staten och politiken som de högre civilisationerna och vetenskaperna utvecklades.

2) Det var tackvare privilegier som syftade till frihet som ekonomin förbättrades i de senmedeltida handelsstäderna.

3) Individen är ensam inte tillräckligt stark visavi staten. En frihetlig kultur som vilar på gemenskapsband och traditioner är en starkare motvikt än enskilda indivder var för sig. 

4) Traditionell patriotism har med födelseort, släktband och lokala sedvänjor att göra, inte med en “stat” eller ett “politiskt system”. 

5) Ett rättssystem som vilar på traditioner och gamla sedvänjor gynnar handeln då man kan förutse de juridiska konsekvenserna av ens handlande. Handeln gynnar i sin tur kulturen och vetenskapen. Kulturen och vetenskapen står i sin tur inte i motsatsförhållande till de flesta traditionella religioner då de traditionellt  kompletterar varandra och gynnar varandra. Det är inte vetenskapen som problemet med modernismen, utan att man gjort vetenskapen till en ideologi och ställt denna i motsatsställning till religionen. I det traditionella samhället var tvärtom religionen och vetenskapen integrerade med varandra.

 

 

- 

Detta leder till en åskådning som vilar på en syntes av libertariansim och traditionlism, av individuell frihet och gemenskapsband, av odlingen av lokala kulturer och värderingen av en mer omfattande högkultur, av fri marknadsekonomi och kommunitära gemenskaper som tar ansvar för sina medlemmar.

 

 

- 

Lösningen på samtidens problem finns inte i ett tänkande om antingen/eller utan i integrerandet av skenbara motsättningar i nya synteser och där dessa synteser både tar hänsyn till individ/kollektiv, interna/externa förklaringar och lösningar, höger/vänster och helhet/del. Libertariansimens fördel är att den bejakar sann pluralism parallellt med att den neutraliserar skenbara motsättningar vilka kan samexistera på både ett lokalt och individuellt plan i frihet från tvång.

Quote of the week

“So what’s special about banks [that they deserve a bailout]? According to what I keep reading, it’s that without banks, nobody can borrow, and the economy grinds to a halt.

Well, let’s think about that. Banks don’t lend their own money; they lend other people’s (their depositors’ and their stockholders’). Just because the banks disappear doesn’t mean the lenders will. Borrowers will still want to borrow and lenders will still want to lend. The only question is whether they’ll be able to find each other.

… [A]s any user of match.com can tell you, the technology for finding partners has improved since [the 1930s]. When a firm wants to raise capital, why can’t it just sell bonds over the web? Or issue new stock? Or approach one of the hedge funds that seem to be swimming in cash? Or borrow abroad?

… I’m not sure these big Wall Street banks are really necessary, and I’m not sure we’d miss them much if they were gone. Maybe there’s something I’m missing, but if so, I think it should be incumbent on Messrs. Bernanke, Paulson and above all Bush to explain what it is.”

- Steven Landsburg, professor i Ekonomi vid University of Rochester NY.

Läs hela artikeln här.

Läs även det stora bankrånet 2008

Avmystifiera staten

De mest betydande och positiva samhällsförändringarna under historien har inte i första hand drivits igenom via statsmakten eller motsvarigheten till denna, utan i kulturen och ekonomin. Statsmakten har tvärtom ofta varit en bromskloss för nödvändiga förändringar i positiv riktning, eller en progressiv kraft som hotar att förstöra de positiva värden och institutioner som bygger upp kulturen och därmed fört kulturen till en lägre nivå (som i vår egen tid). Under senmedeltiden verkade statsmakten, då representerad av feodalfurstar, destruktivt på handel och kulturell blomstring. Feodalherrarna använde privilegier och inte allmänna lagar och privilegierna var ofta i utbyte mot mutor och skatter. Köpmännen levde därför under feodalherrarnas nycker och hade svårt att förutse vad som skulle hända med deras investeringar om en ny furste tog makten. Allt detta drabbade till sist de lägre stånden, bönderna och hantverkarna. Under hundraårskriget mellan Frankrike och England tvingade statsmakten bönderna att arbeta mer än förut, utan att betala högre löner. Stora delar av europas bönder hade nämligen avlidit under digerdöden och det rådde brist på arbetskraft. Eftersom en liknande situation i en fri ekonomi leder till att arbetarna kan kräva högre löner, ville statsmakten tvärtom att de skulle arbeta mer till samma löner som förut. Detta var orsaken till bondeupproret i England.

Med tanke på det onödiga brödramordet mellan England och Frankrike över Aquitanien, är det svårt att se hundraårskriget som rationellt eller nödvändigt. Det var även under detta krig som riddarkulturen upphörde i Europa och kavalleriet fyllde dess plats. Kriget slutade också ungefär samtidigt som osmanerna intog Konstantinopel. Europa hade enbart att förlora på denna händelseutveckling. De engelska och franska soldaterna och riddarna borde ha slutit upp utanför Konstantinopels murar och en ny allians bildats mellan Öst- och Västeuropa. Åtminstone ville många kloka män vid denna tid ha en liknande allians. Så blev det inte. Istället fick Östeuropa lida 400 år under turkarna och västerlänningarna själva uppleva flera försök till invasioner. 

Friheten kräver en statsmakt med så pass bra kultur och lagar att man kan förutse när den går ut i krig och människor kan förutse vilka regler som skall gälla för kultur och handel. Statmakten är till för att skydda människorna och garantera ekonomisk, kulturell och andlig frihet. Den bör inte ingripa i kulturen, ekonomin eller i religionen. Anledningarna till detta är flera. Dels ser vi likheter mellan USA:s bankkris och medeltidens ekonomiska kriser. En del kungar kom på den ”smarta” idén att blanda ut silvret och guldet i mynten. Detta ledde till ekonomisk kris. Är dagens Federal Reserve bättre som trycker pengar utan täckning i fasta värden? Inflation bygger just på att det finns mer pengar i omlopp än vad dessa pengar motsvarar i faktiska värden. Guld och silver har visat sig vara de mest stabila och återkommande värdemätarna genom hela människans historia. Med mynt i guld kan du även idag handla över hela jordklotet. Guld är en universell valuta.Varje gång staten lägger sig i ekonomin och försöker reglera den inträffar en obalans som ofta leder till motsatta effekter mot dem vilka man uppnå.

Både Marx och Weber har i grunden haft fel. De flesta ekonomiska revolutioner under medeltiden skedde p.g.a. skattepolitiken och där de lägre stånden revolterade mot höga skatter, för äganderätter och ekonomisk frihet. Protestantismen var inte kapitalismens förutsättning, utan gynnsamma handelsvillkor och handelsvägar. Italien, ett katolskt land, hade en kapitalistisk ekonomi i städer som Genua, Milano och Venedig redan under senmedeltiden. De upplevde en kulturell blomstring, inte tackvare staten, utan trots densamma. 

Att använda staten för kulturella och “nationella” projekt är dessutom riskfyllt. Se vad som hände med den postiva patriotismen i Europa? En god och sund idé om ett europeiskt Europa har kommit att förknippas med statligt förtryck och rasism. Detta beror inte enbart på kulturmarxismen, utan på misstaget att använda staten för en rörelse som borde ha varit och stannat på det folkliga och kulturella planet, inte ha blivit politicerad. Den som använder staten använder ett våldsmonopol. Tvärtom var den etniska identiteten mer stabil och starkare under den tid då staten inte fanns och de olika folken vandrade från plats till plats.

Den senmoderna “funktionella” staten söker även göra gott genom användadet av skattemedel. Politiker som skapar välfärdsstater tar nästan personligen åt sig över att ha gjort gott med andras pengar. Detta har lett till ett av de sjukaste och mest orättvisa systemen i historien. Fattiga tvingas betala för rika människors högre utbildningar via skattesedeln. Låginkomsttagare som inte har råd med tandläkare tvingas betala för flyktingars tandvård. Individuella initiativ förtrycks då det lönar sig att bli beroende av ett system. Systemet attraherar människor över hela världen vilka vill komma hit som “flyktingar” vilket, allt annat lika, kommer leda till en demografisk katastrof. Den offentliga förvaltningen präglas av ineffektivitet och slöseri med pengar som kan användas mer rationellt genom frivilliga initiativ. Föräldrar med andra värderingar än dem överheten vill forcera på skolor, tvingas betala för dessa och tvingas låta sina barn underkasta sig denna undervisning. Sjukhus och kliniker kan slösa med läkemedel hur mycket som helst eftersom de själva inte tvingas betala kostnaderna. Staten har tagit på sig kyrkans tidigare roll som uppfostrare och moralisk auktoritet och använder den politiska korrektheten som en moralisk kod för “rätt tänkande” och ”rätta åsikter”. Staten hanterar skattebetalarnas pengar som om de vore statens och inte medborgarnas. Den gör ingrepp i ekonomin och bereder väg för statskapitalism, korruption och lobbyism. Den använder lagar och regler för att stimulera medborgarnas beteenden efter en förutbestämd mall.  Allt detta gör den med stöd av en tvångsapparat som tvingar individer och företag att finansiera deras eget förtryck. Det är staten och ingen annan institution som varit drivande för det organiska samhällets förstörelse, för mångkulturalism och en etnomasochistisk diskurs. Staten har blivit ett medel för personer med socialistiska och kulturmarxistiska åsikter och värderingar vilka vill forcera andra människor efter sina egna uppfattningar, ofta mot medborgarnas egna önskningar.

Hela idén med en stat bygger på frågan om när vi vill initiera tvångsmedel? När kan tvång rättfärdigas? Det är den grundläggande frågan. Vill vi använda tvång för att skapa en god sjukvård? Vill vi använda tvång för att få medborgarna att acceptera mångkultur? Vill vi använda tvång för att andras barn skall lära sig våra egna värderingar? En moralisk person skulle svara nej på dessa frågor. 

Vår tid kräver därför ett nytt svar på frågan om vad vi skall ha staten till?  

        

Intressanta mediafiler från Ludwig von Mises Institute

Ludwig von Mises Institutets hemsida förmedlar ett rikt utbud av artiklar och analyser. En lättillgänglig introduktion till Mises idéer i form av föredrag ges här:

 http://mises.org/media.aspx?action=category&ID=60

Fri undervisning

Jag har i tidigare artiklar berört hemundervisningens fördelar mot bakgrund av att barn och ungdomar skolade i hemmet visat bättre generella resultat än barn och ungdomar som går i allmänna skolor, och oavsett graden av kompetens hos föräldrarna. Lew Rockwells artikel i ämnet tog även upp att de mest exlusiva privatskolorna i USA kostar lika mycket som en plats på en allmän skola, trots att undervisningen och kvalitén i privata skolor är mycket högre än i allmänna.

 

Beska Droppar har i flera välskrivna inlägg tagit upp bristerna i den (s)venska skolan, nu senast refererande till Gunnar Häggs historiska analys av hur Sverige gick från en världsledande nation ifråga om utbildning till totalt förfall, flumpedagogik och rousseanska visioner skapade utifrån det lilla ”naturbarnet” Emile som får leva ut sina narcissistiska böjelser utan vägledning av föräldrar.

 

Den socialdemokratiska pedagogiken baseras på en uppfattning om att auktoriteter är något fult, att barn är något gott och att klassisk utbildning är elitistiskt och därför något ont. Konsekvenserna av denna syn ser vi på dagens Universitet där det råder inflation på akademiska titlar. En anti-elitisk utbildning leder nämligen till att man ser studier på högskola som en rättighet för alla och där kraven därför måste sänkas. 

 

Min egen syn på skola och lärande är radikal då jag vill ta bort all form av statligt stöd och statlig granskning av undervisningen på både de lägsta och de högsta nivåerna. En av orsakerna är att skolan inte kan representera alla de olika kunskapsparadigm och värdesystem som finns i samhället. M.a.o. skulle en statlig skola innebära att föräldrar med andra värderingar än de som lärs ut i skolan, tvingas finansiera något som eventuellt strider mot deras egna uppfattningar. Och om socialdemokraterna får som de vill, kommer de tvinga religiösa föräldrar att sätta sina barn i skolor med sekulära värderingar. Hur vore det om en luthersk stat tog socialdemokraternas pengar och barn och indoktrinerade dem i luthers lilla katekes varje eftermiddag?

 

Jag anser dessutom att vem som helst bör få undervisa och att vem som helst bör få utbilda sig. Min övertygelse är nämligen att det här spontant kommer att växa fram skolor och utbildningar med bättre rykten än andra och där en akademisk examen från en skola med en viss stämpel kommer att väga tyngre än utbildning från en annan skola. Detta banar vägen för en välbehövlig elitism inom skolväsendet där de smartaste eleverna inte hålls tillbaka och där samtidigt de svagare eleverna kan få den utbildning som bäst lämpar sig för deras egen nivå.

 

Dessutom kommer människor med olika värderingar och olika slags weltanschaung att leva och förmedla dessa i frihet då lärare och föräldrar kan skapa egna filosofiska, religiösa och ideologiska profiler på undervisningen. Det är sedan upp till föräldrar och elever att välja den utbildning som passar dem bäst. Faktum är att vi inte behöver vara oroliga för om vissa då väljer den flummiga montisoripedagogiken framför den hederliga gamla katederundervisningen. För vissa grupper passar montisoripedagogiken bättre än för andra och därför behöver vi tolerera en pluralistisk syn på utbildning.  

 

Jag själv har lekt med tanken på en skola som motsvarar det klassiska bildningsidealet. I ett fritt samhälle vore detta möjligt.